Min version av denna praktfulla inspelning har totalt slaktats av skivbolaget, Century Black.
Skivan är licensierad från Candlelight och jag antar att detta är den
amerikanska utgåvan.
Den är
utgiven som split-cd med Emperors självbetitlade EP. Framsidan är tagen från
Emperor, och det står bara Emperors namn på den. Men av någon oerhört
pervers anledning har man lyckats byta ut den svarta färgen mot illröd sådan.
Stinkande, fult, vidrigt.... Öppnar man fodralet kan man läsa att Emperor har fyra
låtar på skivan - och att Enslaved har sju stycken. Det stämmer inte alls;
endast de tre låtar som står ovan finns med på skivan, de andra är bara
namn på olika partier i låtarna. Dessutom har man lyckats prångla in en hel
del stavfel, vilket kanske är förståeligt. Jag vet inte hur det blir nu när
Emperors EP har återutgivits med "Wrath of the Tyrant" i stället - men jag recenserar
här enbart Enslaveds material, och jag hoppas verkligen att materialet på den här
inspelningen inte faller i glömska.
"Hordanes land" är en episk resa fylld med keyboards och underproducerade gitarrer. Tempot är oftast ganska lugnt och stilfullt. Det bästa är att lyssna på skivan en aning passivt, att låta musiken försiktigt tränga sig på. Efter de två första (långa) låtarna är man i perfekt stämning för den tredje, mycket välgenomförda, kompositionen. Här blandas stämningsfulla akustiska gitarrer med black metal-definierande motorsågsgitarr, en tydlig och djup bas, flera keyboards och Grutles smärtsamma skrikande. Och för all del skickligt trummande av den numera i Emperor hemmahörande Trym Torsson. Produktionen är som mycket annat från Norge i början av 90-talet - rå, primitiv, elak - precis som jag vill ha det. Det skulle kanske låtit lite platt med det dova gitarrljudet, men den tydliga basen och keyboardarna hjälper till att införa djup i helheten. Enslaved är ett av de första black metal-banden från Norge, och i stort sett alla de tidiga grupperna därifrån var jäkligt bra. Vissa påstår kanske att Enslaved inte alls spelar black metal, utan viking metal. Det skiter jag i. Oavsett vad det kallas, så är detta riktigt bra, och det ligger närmare black metal i stil än något annat. Symfoniskt, välkomponerat och väl genomfört. Och bättre än något annat bandet har spelat in sedan dess!
- J.O.
|