| Detta är Emperors storverk; det främsta bandet någonsin
skapat och antagligen det främsta de kommer att skapa. Hela albumet
andas intensiv, livshatande, illvillig, ohelig och hednisk ondska. Ett
allvarligt misstag måste ha brutit ut under inspelningen, eftersom
gitarrerna drunknar i mixen tillsammans med de körlika syntarna och
basen. Eller också var det ett medvetet drag av genialitet, för
konstigt nog bidrar ljudet enormt till att skapa den överväldigande
atmosfären och den ondskefulla känslan av mäktighet då
musiken utforskar nattens dolda väsen och förstärker texternas
ödsliga, nattliga, romanticistiska naturskildringar.
De bästa låtarna är "Into the Infinity of Thoughts", "I Am the Black Wizards" och den symfoniska hyllningen till "djävulen", "Inno A Satana". Den sistnämnda mixar Ihsahns anmärkningsvärda skrik/vrål med hymnlikt mässande körer. Detta är kanske en av de mest uppmärksammade black metal-låtarna, på grund av dess lättillgänglighet. Låten "Into the Infinity of Thoughts" har partier som är av våldsamt och mäktigt ondskefull karaktär, ackompanjerat av följande lyrik: "I will grind my hatred upon the loved ones/Despair will be brought upon the hoping childs of happiness/Wherever there is joy/the hordes of the Eclipse will pollute sadness and hate/Under the reign of fear". Mäktigt och slagkraftigt. "In the Nightside Eclipse" är Emperors bästa skiva, och antagligen en av de allra bästa black metal-skivorna över huvud taget. En synnerligen essentiell skiva - och en lämplig inkörsport för dem som inte är bekanta med genren.
-Storang
|
Den begåvade lyricisten Mortiis lämnade Emperor innan detta
albumet spelades in, och är här ersatt av Tchort på bas.
Faust gör en grym uppvisning bakom trummorna - han kanske inte är
så övermänskligt snabb som vissa andra black metal-trummisar,
men han ger prov på en väldigt bra uppfattning om musiken och
en förträfflig skicklighet vad gäller att skapa intressanta
tempoväxlingar och innovation i de långsammare bitarna mellan
grindpartier. Ihsahns röst låter väldigt speciell på
den här skivan (lite Karl-Alfred, kanske?), aggressiv, omänsklig
och absolut omöjlig att tyda.