Darkthrone

Albumet är rakt och koncist, här finns inga vackra melodier, positiva tankar eller känslor. Nocturnos röst är dominerande och grymt ondskefull på denna inspelning. Fenriz trummande följer en simpel repetitiv formel som fortskrider i lunkande "halvsnabbt" tempo under den malande strömmen av nihilistiska och punkminimalistiska treackordsriff, ackompanjerat av väsande hi-hat och väldigt skarpa cymbaler. Musiken stinker av ondska, tomhet och hat i form av det kalla statiska oväsendet från motorsågsliknande gitarrer över ett kompakt lager av repetitivt trummande; en formel som ingen kan tycka är vacker. "Under a Funeral Moon" är den totala trendavlivaren och en riktig milstolpe i den extrema musikens historia.

Notera hur Darkthrone här till fullo tar avstånd från överflödiga, estetiska värden och enbart levererar essensen i deras mästerliga komposition. Den som lyckas tränga genom den stränga floden av oljud och uppskattar kärnan i musiken; de specifika tonerna och deras placering i ett större sammanhang, har kommit en lång bit på vägen mot konstförståelse. Av bland annat den orsaken är Darkthrones andra renodlade black metal-skiva extremt viktig i genrens utveckling.