Cryptopsy

- Kanadensisk grind/death metal -
None So Vile [Wrong Again Records]

1. Crown of Horns
2. Slit Your Guts
3. Graves of the Fathers
4. Dead and Dripping
5. Benedictine Convulsions
6. Phobophile
7. Lichmistress
8. Orgiastic Disembowelment
Flo Mounier - trummor.
Jon Levasseur - gitarrer.
Lord Worm - sång.
Eric Langlois - bas.


Inspelad i Victor Studio Montreal dec '95 - jan '96.
Producerad av Pierre Remillard & Cryptopsy.

Cryptopsy är kända för sin brutala form av death metal, och brutal är nyckelordet här. "None So Vile" inleds och avslutas med ljudklipp från skräckfilmer, och ingen ro står att finna där emellan.

Produktionsmässigt är detta album en triumf för bandet. De har verkligen lyckats fånga intensiteten och extremiteten i deras spelande på "None So Vile". Cymbalerna och High-haten framträder klara och diskanta, precis som jag vill ha det. Gitarrljudet är fett och rikt. Baskaggarna dundrar som kulsprutor och trumblastandet drunkar aldrig i mixen, som ofta kan hända med den här sortens distorterad, extrem metal. Även basen är klar och hörbar i produktionen, med ett lyckat, metalliskt ljud.

Cryptopsy spelar en form av teknisk death/grind i Suffocations anda, men hamnar, turligt nog, inte i klonkategorin. De har lyckats skaffa sitt eget distinkta sound i gröten av alla kopior i dödsmetallträsket. Sångaren, Lord Worm, innehar en djup, sjuk röst som i rasande tempo (det går inte att urskilja vad karln säger) gurglar fram sina hädiska texter, och ibland bryter ut i vansinniga, högfrekventa skrik, vilka bidrar starkt till den sjuka atmosfären som musikerna skapat. Ibland kan jag dock tröttna på hans mörka, grymtande röst - orden är väldigt outtalade och det är i stort sett omöjligt att följa med i texthäftet. Jag gillar dödsmetallvrålare som uttalar sina ord ordentligt  och fortfarande låter brutala. Lord Worm gör inte det (och jag misstänker inte för en sekund att han försökte uppnå det heller) men låter å andra sidan brutal som fan. De andra grabbarna gör också ett bra jobb. Allt är toppkvalitet och egentligen återstår inget särskilt att klaga på. Trummandet är exellent och tekniskt, precis som gitarrerna. Basen följer gitarrerna praktiskt taget hela tiden, något som inte är särskilt ovanligt i den här genren. Gitarrsolona är välplacerade och tillhör den atonaliska stil som bäst passar sådan här musik. Riffandet är väldigt snabbt (det gillar jag) och accentueras av många och mycket vassa cymbalslag (det gillar jag verkligen). Flo Mounier, som trummisen heter, skiftar mycket mellan sin hi-hat och rytmcymbalen och ändrar tempo och stil ganksa ofta, vilket förhindrar musiken från att bli för monoton eller tröttsam.

Texterna är sjuka och störande verk. Vissa tillhör den vanliga gore-stilen, andra tillägnas antikristna ämnen och lite getdyrkan ("Crown of Horns"). Vad kan jag säga mer? Cryptopsys texter passar bra till musiken och inälvs-äckel-texterna är inte så obscena eller konfronterande som hos många andra band i genren.

Omdöme: Varje gång jag känner mig frustrerad och förlorar allt hopp för dödsmetallens framtid (eller metall över huvud taget) dyker ett sådant här band upp och återtänder min gnista. Jag är mer än glad att jag bestämde mig för att kolla upp det här bandet. Det sista filmklippet är från "Army of Darkness/Evil Dead 3" - en perfekt avslutning på denna skiva. Jag rekommenderar Cryptopsys "None So Vile" åt alla som uppskattar brutal och teknisk death metal.

- Storang


Cryptopsys hemsida
Copyright (c) 1998-1999
-
Pure Fucking Armageddon