Cadaver Inc.

- Norsk black metal -
Discipline [Earache Records]

1. Primal
2. Deliverance
3. Murderhead
4. Rupture
5. Die Like This
6. Point Zero
7. Killtech
8. Reptile Robots
9. Manic
10. Snapper Organs
11. Discipline
Neddo - gitarr
Czral - trummor
Apollyon - sång
LJ Balvaz

Inspelad och mixad i Sonic Electronic, nov-dec 2000.
Producerad av Anders Odden.

Efter en välregisserad propagandakampanj via www.cadaverinc.com och ett demosläpp reser sig kadavret så i en ny skepnad. Ni minns kanske Cadaver och den gamla death metalskivan "...In Pains" - ett riktigt bra album! Efter den förvisades dock bandet till kyrkogården för inaktiva artister; det var inte riktigt tid för death metal i Norge i början av nittiotalet...

"Neddo" - eller Anders Odden som han egentligen heter - beslöt sig, efter att ha medverkat på Satyricons usla "Rebel Extravaganza", att återvända till metallens värld (vi ska inte ens nämna hans medverkan på en av det KRISTNA popbandet Apoptygma Berzerks skivor (samma Apoptygma B. som gjorde den fasansfulla remixen på Satyricons värdelösa minicd "Megiddo")). Det tycks som om Neddo är den enda kvarvarande medlemmen från den gamla tiden. Detta faktum och det lilla genrebytet till black metal orsakade namnbyte till Cadaver Inc.

Fenriz live tillsammans med Cadaver Inc. Så detta har blivit ännu ett norskt kändisband - Czral/Aggressor/Carl-Michael "mannen som medverkar i en miljard band" Eide på trummor (och han är en jävel på att spela!), Apollyon/OJ Noir "mannen som medverkar i tusen band" på sång, och en person vid namn LJ Balvaz på bas. Våra gamla black metal-hjältar Fenriz/Gylve "mannen som har medverkat på fler skivor än Carl-Michael" Nagell och Faust/Bård "mannen som bara mördat en bög" Eithun hoppar in på varsin låt och bidrar med en aning "sång".

Musiken är oftast snabb - blast beats är Cadaver Inc:s territorium; experimenten med diverse olika instrument är borta. De få moment av experimenterande och utrymme för kreativitet tycks Czral stå för med sina energiska och påhittiga trummor. Sången är i samma stil som Apollyon kör med Aura Noir. Basen är anonym. Gitarrerna håller sig helst till snabba tremoloackord á la Vader, utom i mellanpassager, typiska andhämtningspauser där trummorna kopplar av blastandet och gitarren kör tyngre riffande med dämpade strängar.

Produktionen är ren och klinisk, nästan steril. Sången låter som om den är framförd genom ett filter, vilket åstadkommer en effekt som får röstens mänskliga karaktär att skalas bort. Fördelarna med detta är få, i mitt tycke. Snarare än något annat låter Apollyon längre bort än övriga instrument, och eventuella inslag av mänsklighet (ansträngning, andhämtning etc.) försvinner. Eftersom denna inspelning tycks strävat efter en "live-känsla", där få effekter gjorts med musiken, är röstens filtrering ett misstag.

En godkänd black metal-skiva kan tyckas, och kreativitet från åtminstone Czral, men långtifrån tillräckligt för att tillfredsställa en svart själ. Inget känns särskilt ondskefullt, inget tillräckligt avantegardistiskt, och inget nog hårt.

Gamla Cadaver var bättre.

- J.O.


CadaverInc.com
Copyright (c) 2000
-
Pure Fucking Armageddon