Från att ha gått från mycket primitiv black thrash till mer episk sådan,
och vidare till vikingmetall, hamnar nu Bathory anno 1994 i en mer teknisk form av thrash/speed
metal. Den rena (om än något falska) vikingsången på tidigare skivor
lämnas därhän och de raspiga skriken gör åter sitt inträde i
Bathorys värld - något mer hest än på de gamla albumen.
Alla tycker illa om den här skivan. Jag tror det beror på produktionen, förväntningar på mer vikingmaterial och faktumet att folk är estetiskt förslavade idioter. Den är kanske ingen milstolpe inom genren, men helt klart välkomponerad och välspelad skiva. Ljudet är alltför dovt och skumt för att uppskattas av människor som bara vill ha flashigt gitarrgnissel, tunggung och "episka" syntgångar.
Jag - däremot - uppskattar de välskrivna små alstren med de snabba, dämpade
riffen, trummornas lediga stil och den genomgående aggressionen. Ett par av låtarna
skulle kunna passa på mästerverket "Blood Fire Death" om det bara vore en annorlunda
produktion. Jag skulle råda folk att lyssna på den här skivan med ett öppet
sinne, glömma att det står Bathory på omslaget och lyssna genom ett par bra
hörlorar på hög volym. Och den som gillar old-school-thrash med mörk
stämning och primitiv produktion kommer finna sig tillrätta ganska fort. Den som
väntar sig något storslaget episkt vikingaäventyr får vända sig
någon annanstans.
- J.O.
|