Aarghh! At the Gates i särklass finaste ögonblick är manifesterad i och med
The Red in the Sky is Ours. Alla deras skivor är bra, men den här lyser med sin
yttersta briljans och fulländning. Låt efter låt med varierat innehåll,
skickligt ihopsnickrat och spelat. Det är en salig blandning av influenser och innovationer
som strömmar samman i detta opus, hård elak death och thrash metal kolliderar med
experimentiella tempoväxlingar och övergångar. Atonalitet och melodiskhet
sammanförs med Tomas Lindbergs ljusa, lidande skrik - och ur dessa paradoxala
möten uppstår At the Gates storhet.
Experiment görs inte enbart med musiken, utan även i instrumentval - en fiol har
smugit sig in i inspelningslokalen - i mer eller mindre lyckade format. Fiolgnisslet i den
första låten är outhärdligt illalåtande, men i Through Gardens of
Grief låter det åtminstone godtagbart. Detta är skivans enda nackdel. Det
finns inget grymmare än att sätta på låten Kingdom Gone på högsta
volym (KINGDOM FUCKING GONE!). Jag ser ingen mening med att fortsätta prisa den här
skivan - alla borde ha den.
- J.O.
|