Arckanum

Troll kan man ofta finna ute i skogen. När de inte är där, finns de i musikstudion för att spela in skivor för Arkcanum. Shamaatae är gruppens ende medlem och han vet vad han sysslar med. Många av enmannabanden brukar vara förträffliga när det gäller denna genre. Burzum, Isengard, Ildjarn, kanske Bathory, är några exempel på band som består av en ensam snubbe och som är riktigt bra.

"Kostogher" består av relativt skickligt spelad black metal med en melankolisk stämning och ett vansinnigt "troll" på sång. Skivan är 52 minuter lång och många av låtarna är en aning för lika varandra, men ingen av dem är dålig på något sätt. Ett par av låtarna sticker ut från de övriga. Den fjärde låten (jag tänker inte försöka mig på att skriva fler låttitlar, de är säkert fel ändå) är en exercis i ångest och sorg med ett melodiskt grundriff och en enslig ljusare gitarrslinga som dyker upp i låtens inledning. Den halvsjungande rösten som ackompanjerar herr Shamaataes mycket effektiva skrikande i refrängen går rätt in i hjärtat och driver en till tårar (nästan i alla fall).

Låt nummer sex inleds med en inte så lite pinsam kastratsång, men ersätts snabbt mot en ensam, vacker fiolslinga till ljudet av långsamma trummor och kalla vintervindar. Mycket trevligt.

Rösten kan man inte klaga på, den är förträffligt ångestfylld och säkerligen smärtsam för strupen (för att inte tala om mina trumhinnor). Den är dessutom försedd med en hel del reverb för att ge ett fylligare intryck. Trummorna är annars den främsta instrumentala insatsen. Mycket spelande på cymbalerna uppskattas definitivt. Gitarrerna är nästan uteslutande av karaktäristiskt black metal-snitt; en malande ström av toner som vävs samman till en helhet enligt Darkthrones formula för mästervärket "Transilvanian Hunger".

"Kostogher" är dock mer nyanserad och ombytande än "Transilvanian Hunger" och följaktligen inte lika episk eller nihilistisk som denna. En märklig sak med skivan är att den är väldigt lågt inspelad. Prova att först lyssna på den här skivan på normal volym och sedan byta till en högt inspelad dito, som t.ex. Dismembers "Like An Ever Flowing Stream" så förstår du vad jag menar... Om man bortser från en del halvbarnsliga inslag är den här skivan mycket bra. För dagar då det känns bra att sjunka in i sorg och misantropi passar den utmärkt.