Det här är en skiva som jag aldrig skulle ha lyssnat på om jag inte råkat
snubbla över den i rea-sektionen på Åhléns (av alla ställen).
Någon vänlig själ hade tydligen bytt prislapp, för kassa-apparaten ville ta
180 spänn för den, men jag fick den för en femtilapp. Jag satte på första
låten och fick höra en eländig Marduk-liknande smörja som rusade fram
i mycket högt tempo till studio Abyss standardljud. Givetvis förlorade jag allt
intresse och lyssnade knappt på fortsättningen. Men nu har jag åter plockat fram
skivan och finner till min förvåning att det finns en hel del bra stycken på
den.
Allegiance hade mått bättre av en annan produktion, helt klart, men nu har den
i alla fall fördelen av ett klart och tydligt ljud. Turligt nog är det bara den första
låten (om man inte räknar in det ytterligt korta introt) som låter som en
karbonkopia av Marduk. Resten är riktig svensk metal med hedniska tongångar och
referenser till Enslaved (såklart). Det hörs ganska tydligt att bandet kommer
från Sverige, det finns en viss melodiskhet som är lätt att förknippa med
fosterlandets black metalgrupperingar. Men Vrede pryds även av andra influenser, som
t.ex.låt 5, Baldersbålet, vilkens första riff påminner om King Diamond.
Med tanke på trummisens namn blir ingen förvånad av att det finns en hel del
blast beats på skivan, men i allmänhet är materialet ganska varierat i tempo.
Basen är verkligen aktiv på skivan, och höjer upp låtarnas värde
markant. I all ärlighet skall nog nämnas att jag inte kommer att lyssna mycket på
denna skiva, det är inte riktigt min stil. De som vet med sig att de gillar den melodiska
svenska black metalmusiken, och inte bryr sig om pseudo-gammelsvenska formuleringar som "I som
drogens..." och har en liten vikingfetisch kan säkert hitta något hos Allegiance,
även om jag hört att deras debut, "Hymn till Hängagud", skall vara bättre.
- J.O.
|