Pure Fucking Rambling

Hallå.

Vad är det för idiotisk grej att folk ska hålla på att uttala “Schweiz” helt fel? Vad är syftet med det? Okej, vi tar det pedagogiskt: jag ska lära er hur man säger Schweiz. Det är inte så svårt som ni tror.

Vi börjar med att se hur det är uppbyggt. Först har vi Sch. Det uttalar vi som i tjej eller i Kina. Därefter kommer ett w. Ja, det faller sig naturligt att behandla det som ett vanligt, hederligt v. ei kommer därefter, och här brukar vi försvenska uttalet något: det blir som ordet “ej”. Namnet avslutas med ett z, och det är bara att acceptera att vi får säga det som “ts”.

Om vi sätter ihop de här delarna och försvenskar dem, då har vi följande: shvejts. Det är rätt enkelt om man betänker att det börjar med sch och avslutas med z.

Men folk envisas med att säga “Svejtsch”. Vad fan? Det är ju nästan som att läsa namnet baklänges! Snälla, säg aldrig så mer.

Det anti-intellektuella filmklimatet i Sverige har blivit snäppet mindre intellektuellt. Den inhemska filmproduktion är under all kritik, och filmutbildningarna vid Dramatiska institutet är ökända för sitt motstånd mot teori och konst. Varenda svensk film som kommer ut på bio är filmade som teveserier och har skådespelare som är skolade för teaterscenen. Det är antingen lustiga, lättsamma komedier, pinsam b-filmsaction med övertydliga produktplaceringar och dubbade, tyskspråkiga birollsskådisar eller actionkomedier i Josef Fares anda (dvs. proto-amerikansk Åsa-Nissefilm med invandrartema). Inte mycket stimulans inifrån, alltså. Nu har det dessutom blivit svårare att komma åt guldkornen från utlandet!

När SF:s dominans blivit total, både som distributör och biografkedja, kommer lättsmält Bruce Willis-underhållning att förvandla varje filmsalong till popcornsstinkande, mobilsignalsförpestade tempel till medelmåttighet. Biokedjan Astoria gick i graven, och distributören Triangelfilm med den. Inte ens kvalitetsbiografer som Cinemateket i Stockholm kommer att visa David Lynchs senaste film, “Inland Empire” - med hänvisning till att Triangelfilm konkat. Hur kan det komma sig att SF inte tar in en film av David Lynch? Det är kanske inte förvånande, men det är synd och skam att vi i det här landet offrar konsten för det simpla. Om detta är resultatet av en fri marknad vill jag tillbaka till min barndoms blandekonomi.

Den seriösa, samhällsgranskande kvällstidningen Aftonbladets grävande journalister kan nu avslöja, efter månader av wallraffande och dubbelspel:

Workers at Turkish Airlines celebrated a job well done by sacrificing a camel at Istanbul airport and their boss has now been suspended.

The national flag-carrier said on Wednesday maintenance staff killed the camel at Turkey’s busiest airport after sending a batch of aircraft back to the supplier ahead of schedule.

Turkish Airlines has suspended the head of plane maintenance pending an investigation, the company said in a statement.

Turkish newspapers carried pictures of the camel, two rugs thrown over his hump, ahead of Tuesday’s sacrifice. They also showed pictures of the beast chopped up into chunks of meat.

Källa

Det är alltså detta land vi vill ha med i EU. Kan någon påminna mig om varför?

Ni drar väl ert strå till stacken, små myror, och röstar i det viktiga riksdagsvalet? Bidrar en smula till den mängdens tyranni som utgör vårt moderna parlamentariska system, för att inte använda det missvisande ordet demokrati (sammansättning av två ord på antik grekiska, demos=folket och kritos=domare). Sällar er till de grå massor som i sorgliga rännilar strömmar in i skolor omvandlade till vallokaler. Ställer er bakom era skynken och stoppar små lappar i kuvert.

Låter ni era åsikter påverkas av propagandan som sitter uppklistrad över hela vårt rike? Gör en bild på en uppsminkad politiker att ni får stor lust att plötsligt rösta på honom eller henne? Stannar ni och lyssnar på dussinpolitikerna som tycks poppa upp på varje torg i våra städer? Nickar ni medhållande när de berättar att de vill minska brottsligheten eller ge åldringarna bättre villkor?

Följer ni med spänning opinionssiffrorna som ständigt är i omvandling och inte betyder nånting i egentlig mening?

Känner ni i så fall någonsin att ni släpar er själ i smutsen? Att det politiska spelet är lågt och nästan smutsigt, klibbigt, och att det smutsiga kladdar av sig?

Själv uppskattar jag höga höjder, berg som sträcker sig mot himlen; ren, rak design, minimalism, ord som är rakt på sak; konst, filosofi och långsam, motståndsmässigt betingad estetik. Det är motsatsen till låg politik. Det är motsatsen till att behöva befatta sig med skitsnack från medelmåttor.

Allt tycks nu handla om Valet. Inte det existentialistiska valet, utan det något mer världsliga, riksdagsvalet.

Det är opinionsmätningar till höger och vänster, som alla säger olika saker beroende på hur frågorna är ställda, vilka som svarar och vilken veckodag det är. Det finns ju som bekant folk som ena dagen är moderater och som nästa dag är socialdemokrater… Det är debatter i direktsänd teve; toppolitiker tar plats i sofforna och babblar i mun på varandra, försöker hävda sig och avbryta den andres utläggningar. Det är utfrågningar där journalister ställer kluriga frågor och där politikern svarar undvikande och vilseledande, och inte sällan svarar de på helt andra frågor än de fått.

Frågan är varför vi ska ha sådana här debatter och utfrågningar före ett val. Helt meningslöst - vet inte alla redan vilken politik de olika partierna förespråkar? Det hela utmynnar bara i en tävling i retorik, och när det gäller retorik är svensk, politisk retorik något av det bedrövligaste som finns.

Debatter som inte ger några svar, och analyser av partier vars ståndpunkter redan är kända för alla som hängt med lite grann på samhällskunskapen, eller som läser tidningarna ibland, är helt enkelt masturbation utan utlösning. Med andra ord en meningslös sak att ägna sin tid åt.

“Årets favoritblatte” ska snart utses - det rapporter Dagens nyheter idag. En av initiativtagarna till jippot, konstnären Ingrid Falk, föreslår Eduardo Grutzky, Celia Prado och Jonas Hassen Khemiri som lämpliga kandidater. Vi på Pure Fucking Rambling vill inte vara sämre, och nominerar därför som årets favoritblatte Jackie Arklöv, Alexandramannen och den HIV-spridande horan i Göteborg.

Nihilisterna på ökända ANUS (American Nihilist Underground Society) har fått en svensk falang under förkortningen SNUS. Sidan är under uppbyggnad, men en hel del finns att ta del av redan nu. Fokus är på svensk kultur, historia och politik, färgat av ANUS-filtret som består av “eko-fascism”, nihilism och grov satir.

Följ den här länken på egen risk…

I DN skrev någon häromdan på kultursidorna om en renässans för religionen inom den filosofiska sfären. Skribenten välkomnade denna och menade att det numera är inom teologin man finner det mest intressanta. Tanken är att modernismen - som sägs ha vuxit fram ur upplysningens framstegs- och förnuftsideal - proklamerat guds död och fördrivit det metafysiska från den filosofiska debatten. I stället för att förklara det vi inte har koll på med Gud, ersattes detta med förnuftet: den rationella tanken skall kunna nå hur långt som helst, och vetenskapen blir den förklaringsmodell som tar plats efter religionen.

Postmodernismen, menade skribenten - och hon har absolut rätt - kom med insikten om att vetenskapen faktiskt inte kan förklara allt. Det finns gränser för vår kunskap, och vi kan inte räkna oss fram till allt med formler eller slutledningar. Därmed, menade hon, har fältet åter öppnats för religionen. Med postmodernismen är den där gamla åsnan inom filosofin tillbaka!

Jag läser DN:s kultursidor i stället för Svenska Dagbladets främst på grund av den unkna, halvkonservativa kristendom som genomsyrar de sistnämnda. Ska vi nu ha en till likadan tidning?

Postmodernismen kom som en orsak av insikten om vetandets och vetenskapens begränsningar, men tanken i sig medför absolut inte att fältet öppnas upp för Gud! Tvärtom! Tanken medför - och detta är en filosofiskt sund konsekvens - att vi inte kan eller bör uttala oss om det som finns bortom vårt vetandes gräns. På det området är religionen exakt lika omöjlig som vetenskapen eller konsten, för att ta ytterligare en modell som förklarar världen. Denna åskådning medför att det utanför vår mänskliga erfarenhet inte finns något alls! Detta är alltså inte något kvasifilosofiskt flum, utan den mest logiska och sunda inställning till omvärlden: att spekulera om saker som existerar utanför de kategorier med vilka vi mottar omvärlden är spekulation, lögn och slöseri med tid.

I den reklamfinansierade gratistidningen Stockholm City - “Stockholms största stads tidning” - förekom nyligen en krönika av nån snubbe som kastade skit på “rasisternas demonstration”, en marsch som gick genom en del av Stockholm på nationaldagen. Det får han givetvis göra hur mycket han vill, Nima Daryamadj, som han heter, och jag förstår att han tycker illa om dem som vill skicka ut honom härifrån. Jag tyckte ändå att det var förvånansvärt att tidningen, som åtminstone försöker ge sken av att vara något så när seriös, valde att trycka en så tendentiös och meningslös krönika. Daryamadj slösar nämligen bort 3/4 av utrymmet till att ösa ad-hominem-attacker mot dem som marscherade. De var fula, feta bandidostyper, puckon eller smala “skrivbordsnassar” och saknade talförmåga, bland annat. Till skillnad från Daryamadj själv då, som är en så mästerlig språkkonstnär?

Dessa usla nassar ska inte få demonstrera, enligt Nima Daryamadj. Och det som fick mig att skina upp var följande citat, i klass med det jag har på PFA:s förstasida:

“Om dessa typer fick makt skulle alla vi andra få kyssa våra demokratiska rättigheter adjö. Antidemokratiska rörelser förtjänar inte att få plocka av demokratins frukter.”

Vilket alltså innebär att om dessa typer (dvs. Nima Daryamadj) fick makt, skulle alla “nassar” få kyssa sina demokratiska rättigheter adjö. Alltså utgör dessa typer (dvs. Nima Daryamadj) en antidemokratisk rörelse, och förtjänar således inte att få plocka av demokratins frukter.

Där har ni det, damer och herrar; höjdpunkten på min dag, ett tvättäkta demokratiskt cirkelresonemang!

–

Källa: Stockholm City, “Ska nazister få demonstrera?”, Publicerad 2006-06-13.
Länk