Från skratt till allvar

Mayhem bildades av en man som har nått stor ryktbarhet i black metalkretsar, av nästintill legendariska mått. Han hette Øyvind Aarseth och var fascinerad av en intressant blandning av satanism, diktaturer och death metalmusik.    Bandet Mayhem var det första riktigt extrema bandet i Norge överhuvudtaget, medan det i Sverige redan fanns ett fåtal hårda akter, såsom Merciless, och det för black metal mycket inspirerande Bathory. I mitten av åttiotalet spelade Mayhem en mycket primitiv form av death metal. De lyckades få ut en demo som ganska snabbt nådde kultstatus både i Norge och i europeisk underground, vid namn "Pure Fucking Armageddon". Detta var, på intet sätt, enastående – tvärtom var det en mycket simpel och amatörmässigt framställd demo som råkade bli populär på grund av dess primitiva inspelningsresurser vilket gav musiken en ondskefull prägel.
   Likt chockrockarna i Venom och proto-black metalhjältarna i Sodom ville Aarseth ha demoniska artistnamn åt medlemmarna i Mayhem; själv tog han namnet Euronymous, vilket enligt honom själv skulle vara grekiska för Dödens prins. Övriga medlemmar i bandet var sångarna Messiah och Maniac, trummisen Manheim och basisten med den smakfulla pseudonymen Necrobutcher.
   Efter mycket möda och hungersnöd från bandets sida lyckades Aarseth skrapa ihop tillräckligt med pengar för att själv distribuera Mayhems första EP, "Deathcrush", i mycket begränsad upplaga. Han kallade sitt i stort sett icke-existerande skivbolag för Posercorpse Records, vilket ger en bra inblick i hans syn på "falska" metallband – posörer. Aarseth hade en sträng syn på människor i hans omgivning. Han uppskattade inte att folk hade fel attityd till musiken eller livsstilen som förknippades med den. Han hatade de nya "trendiga" banden som uppträdde med träningsoveraller och sjöng om miljöförstöring och sociala orättvisor. Enligt hans syn på saken skulle ett death metalband hänge sig åt döden, att dyrka den och omfamna den. Turligt nog, för honom, fanns det sådana människor att tillgå. Det svenska death metalbandet Morbid (ej att färväxla med Morbid Angel) hade släppt en EP som var tillräckligt nihilistisk för Aarseth, och det råkade förhålla sig så att sångaren, vid namn Pelle Ohlin, själv var missnöjd med övriga medlemmar i gruppen. Efter kontakt med Aarseth beslöt sig Ohlin att flytta till Norge för att bli sångare i Mayhem, under pseudonymen Dead. Det skulle bli en pseudonym som passade mer än väl.

Från marginal till centrum

I slutet av åttiotalet bestod Mayhem av låtskrivare och gitarrist Øystein "Euronymous" Aarseth, textförfattare och sångare Per "Dead" Ohlin, trummis Jan Axel "Hellhammer" Blomberg och basist Necrobutcher (vars riktiga namn är okänt för mig). Här märker man en tydlig skillnad mellan Mayhems tidigare material och image, där bandet framstod som öldrickande slynglar med fixering vid död och inälvor – och den nya seriösa attityden, där Euronymous tar på sig rollen som en ondskans förespråkare, möjligtvis påverkad av Deads misantropiska natur. Dead hatade att leva och ville inget hellre än att få dö. Han trivdes inte som "outsider" i Sverige och han fick inga riktiga vänner i Norge. Det enda som drev honom att leva var hans möjlighet att påverka andra genom sin konst.
   När dödsmetallen börjat bli alltför kommersiell distanserade Euronymous sig från den genom att skriva låtar som inte bara var extrema, utan även lät "ondskefulla". Han utnyttjade numera en ny metod till skillnad från de tidigare atonala sångerna, vilken med suggestiva melodier skulle frammana en sorglig, mystisk och diabolisk känsla. Överlag lyckades han mycket bra, vilket kan skådas på de få skivor han lyckades spela in under sin karriär. Tillsammans med Deads känslosamma texter skapades en oöverträffad stämning som får anses vara kärnan hos modern black metal. Dead ville med sin text till låten "Freezing Moon" påverka ungdomar att ta självmord och själva frasen "follow the freezing moon" är en iskall metafor för självmordsakten. Faktum är att just den texten sammanfattar Deads syn på döden och är en tydlig signal på hans kommande öde:

Freezing Moon
Text: Per Ohlin

Everything here is so cold
Everything here is so dark
I remember it as from a dream
The corner of this time

Diabolical shapes float by
Out from the dark
I remember it was here I died
By following the freezing moon

It's night again
Night you beautiful
I'll please my hunger
Of living humans
Night of hunger
Follow its call
Follow the freezing moon

Darkness is growing
The eternity opens
The cemetery lights up again
As in ancient times
Fallen souls die behind my steps
By following the freezing moon

I låten Life Eternal skriver han:

"I am a mortal, but am I human?
How beautiful life is now when my time has come
A human destiny, but nothing human inside
What'll be left of me when I'm dead,
There was nothing when I lived."
What you found was eternal death
No one will ever miss you

Var då denna misantropiska, livshatande inställning en gimmick, som hos alla andra? De flesta trodde nog det även om Dead var en väldigt extrem människa. Det sägs att hans scenkostym bestod av ruttnade trasor som han hade begravt i skogen, och att han vid varje konsert hade med sig en en plastpåse med en död fågel i, så att han mellan varje låt kunde stoppa ner sitt huvud i den och andas in lukten av död. Detta är dock rykten och kan idag inte med säkerhet fastställas – Euronymous gillade att sprida sådana. Sant är i alla fall att Dead brukade skära sig med vassa föremål under konserterna så att hans blod stänkte över publiken. En gång skar han sig med en trasig glasflaska så illa att han behövde åka till sjukhus; men det var för sent för att sy så han fick klara sig med väldigt fula ärr över sin kropp. På scenen dekorerade Mayhem med avhuggna grishuvuden spetsade på pålar, allt för att se till att de icke-seriösa elementen avlägsnades från lokalen. Endast de riktigt magstarka skulle klara av en Mayhem-konsert. Sedan kastades grishuvudena ut till den vilda publiken, och det berättas om en stackars uppjagad svartmetallare som i sin iver tog ett bett av det skämda, ruttnande grishuvudet och råkade ut för hemska magsmärtor…

Dead

I april 1991 hittades Dead i sitt hem (som för övrigt delades av flera Mayhem-medlemmar) skjuten till döds. Euronymous, som upptäckte liket, åkte genast in till Oslo för att skaffa en kamera och ta bilder av det makabra fyndet. Bilderna förvarade Euronymous hemma hos sig, men de finns inte att tillgå längre, eftersom en anhörig till honom skulle komma att bränna dem två år senare. Men den tydligaste bilden är känd av alla black metalfans tack vare Mayhems bootlegliveskiva "Dawn of the Black Hearts", vilken har just denna som omslag. Bilden visar med glasklar skärpa och starka färger Per Ohlin liggande framåtlutad över ett soffbord med öppen mun och stirrande blick. Halvt stirrande, kanske man får säga – det ena ögat saknas nämligen, liksom hela kraniet. Framför honom ligger hans utrunna hjärna, ett hagelgevär samt en slaktarkniv. På sig har han en från början vit t-shirt med trycket "I [hjärta] Transylvania", nu nedsölad med blod från hans avskurna pulsådror och bortsprängda skalle. Självmordsbrevet bar texten "Ursäkta allt blodet".
   Hans texter, som jag citerade ovan, hann han inte spela in i en studio, men en officiell liveskiva släpptes 1990 på det italienska skivbolaget Avantgarde Music, med titeln "Live in Leipzig". Hälften av låtarna är Mayhems gamla death metallåtar och hälften är deras nya black metalmaterial med Deads texter. Dessa sistnämnda låtar är antagligen de första moderna black metalspår som givits ut på skiva – en sann milstolpe för genren. Denna inspelning var också den mycket primitiv, det saknades som vanligt resurser. Ljudets brusande, lo-fi-produktion förstärkte den mystiska atmosfären hos materialet och skulle bli ett riktmärke för black metalbandet som till fullo introducerade den helt utvecklade moderna svartmetallen ett år senare – Darkthrone.

Den sataniska cirkeln

Men än är inte Mayhems blodiga historia färdigberättad. Euronymous såg mer än förlusten av en bra sångare och textförfattare i Deads självmord: "When DEAD blew his brains off, it was the greatest act of promotion he ever did for us. It's always great when someone dies, it doesn't matter who. If you think we are emotional idiots with human feelings, you're WRONG!!!" utbrast han i en intervju 1993, vilket skulle bli mycket passande med tanke på hans eget öde.
   Euronymous bristande respekt för de döda var inte ett ensamt fenomen. Överlag inom den nyvaknade genren (det fanns numera ett fåtal band som tillhörde Mayhems black metalkrets) saknades sympati eller sorg över att ett respekterat människoliv släckts. Euronymous skickade skämtsamt ut halsband tillverkade av Deads skallfragment till sin bekantskapskrets, och ingen verkade tycka att detta var något märkligt. Det enda som störde Euronymous var att han nu inte kunde spela in Mayhems planerade skiva "De Mysteriis Dom Sathanas". Han var tvungen att ägna sig åt andra projekt innan han kunde få en stabilare sättning i bandet – basisten Necrobutcher lämnade bandet efter Deads självmord. Euronymous startade upp en skivaffär med namnet Helvete i utkanten av Oslo, där unga satanister träffades och nya band startades under påverkan av kultfiguren Euronymous. I affärens källare samlades den hårdföra inre cirkeln – "The Black Metal Mafia" som den skulle komma att kalla i internationell press – som bestod av allvarliga satanister med uppgiften att se till att genren hölls fri från icke-önskade element, samt föra ett väpnat krig mot den i Norge dominerande kristendomen. Åtminstone är det så den ofta har beskrivits; idag skall vi nog ta och dämpa ner sensationslystnaden, men vi kan konstatera att cirkeln åstadkom ett par fina bränder, hotade ett par medlemmar i "livsbejakande" band, samt att flera medlemmar begick mord.
   Denna maffia var kanske inte så omfattande som det beskrevs av sensationspressen (främst den brittiska musiktidningen Kerrang! som når ut till många läsare över hela världen), men den bestod bl a av medlemmar från black metalbanden Darkthrone, Burzum, Immortal, Emperor, Thorns och Enslaved.
   Euronymous utvidgade sitt skivbolag som nu fått namnet Deathlike Silence Productions med ett antal nya grupper, Abruptum och Merciless från Sverige och framförallt Burzum från Norge.
   Burzum var ett band som bestod av en man, ursprungligen vid namn Kristian Vikernes, som uppträdde under namnet Greve Grishnackh (taget från Tolkiens "Sagan om ringen"). Han hatade sitt riktiga namn, vilket betydde kristen, och bytte snart namn till Varg Vikernes. Han skulle bli den mest betydelsefulla personen inom cirkeln och bli den mest omryktade personen, vilket Euronymous hatade.

Dödens prins möter sitt öde

Under året 1993 växte en osämja fram mellan Varg och Euronymous, dels på grund av den maktkamp som pågick inom den "svarta cirkeln" och dels på grund av att Euronymous var skyldig Varg en större summa pengar, som han lånat från Burzums förhandsbetalning för en skiva.
   Men innan deras förakt för varandra tog överhanden var de alltså bra vänner, och Euronymous tycks ha beundrat den karismatiska unge mannen som hade en förmåga att vinna över folk till sin sida. 1993 var året då Mayhem slutligen skulle få spela in sin efterlängtade skiva, det första riktiga albumet någonsin med bandet – "De Mysteriis Dom Sathanas" – vilken hade förts på tal i intervjuer så tidigt som 1990. Till sångare skaffade Euronymous fram en ungersk herre vid namn Attila Csihar, från kultbandet Tormentor. Som andregitarrist lånade han en medlem från bandet Thorns som kallade sig för Blackthorn (Snorre Ruch) och hade tillbringat tid på sinnessjukhus för nervösa problem. Basen spelades av ingen mindre än Greve Grishnackh, d.v.s. Varg Vikernes. Äntligen skulle världen få vad den hade längtat efter så länge, men Euronymous, dödens prins, skulle aldrig få uppleva det.
   På hösten samma år åkte Varg Vikernes och kollegan Snorre "Blackthorn" Ruch den 60 mil långa färden från Bergen till Oslo för att säga upp bekantskapen med Euronymous. Det slutade med att en orolig Snorre Ruch stod och väntade utanför herr Aarseths portuppgång medan han hörde fasansfulla skrik uppifrån.
   Varg Vikernes högg ihjäl Øystein Aarseth med otaliga hugg i ryggen och ett slutligt genom ögat. Efter en dryg vecka hade både Varg och Snorre arresterats. Varg dömdes till livstids fängelse för mord (i Norge motsvarar det 21 år) och Snorre åtta år för medhjälp till mord.
   När "De Mysteriis Dom Sathanas" slutligen fanns på marknaden var den upphöjd till legendarisk status. Textförfattaren hade skurit av sig pulsådrorna i båda handlederna och skjutit bort sin skalle (därtill ägde varje Mayhemfan en skiva där denna scen visades) och musikförfattaren blivit brutalt mördad med ett tjugotal knivhugg, dessutom av personen som spelade bas i gruppen. På inrådan från Euronymous anhöriga uppgav Mayhems enda kvarvarande medlem, Hellhammer, att han hade tagit bort Vargs basspelande från skivan och ersatt med sitt eget. Ett par år senare, 1997 närmare bestämt, uppgav han för tidningen Terrorizer att det faktiskt är Vargs bas man hör på skivan.

Efter några års tystnad försökte de okarismatiska, överlevande bandmedlemmarna andas nytt liv i Mayhem. Men det är ett helt annat, och betydligt färglösare, kapitel.

För mer skvaller och Mayhem-mytologi, läs följande intervju med Hellhammer från 1997.