Ur askorna av garage-death metalbandet Thou Shalt Suffer reste sig Emperor. Inspirerade av banbrytande band som Bathory, Mayhem, Burzum och Darkthrone gick medlemmarna Ihsahn och Samoth tillsammans med Mortiis (numera synthtroll) och senare även ökände Faust och bildade detta enastående projekt. Inledningsvis var materialet inte så starkt, det skall nämnas, men en viss kemi mellan medlemmarna och atmosfären i Norges black metalscen utvecklades.

Emperors beryktade inspelning "Wrath of the Tyrant" är kanske en av de mest överskattade skivorna inom genren - inte för att den är dålig, men givetvis har den upphaussats tack vare bandets senare kultstatus. Nej, bandets storhet uppnås medelst den självbetitlade EP:n (den som återfinns som split-cd med Enslaveds "Hordanes land").
      Här återfinns det första riktiga kornet av Emperors superba känsla för balans mellan kaos och harmoni. Ett synnerligen brutalt gitarrljud står för ett antiestetiskt - närmast dionysiskt - misantropiskt hyllande av förödande krafter, och symfoniska breda syntljud i episka kompositioner står för en pampig, naturdyrkande vision och ett tillintetgörande av individen. Detta är således - om jag får fortsätta dra mina paralleller till Nietzsches begrepp (från verket "Tragedins födelse") - den appoliniska slöjan som gör nihilismen uthärdlig.
      Emperors koncept fullbordades med den extremt välproducerade och välspelade "In the Nightside Eclipse". Från början till slut levererar denna skiva bandets juvenala glöd, och intensiva känslor inför natur, kultur och mäktighet. Med titeln "Inno a Satana" visar Emperor också i någon mån en litteraturhistorisk medvetenhet (Inno a Satana är en dikt av Giosué Carduccí). Pinsammare är dock de första raderna av texten till "Beyond the Great Vast Forest", vilka är plankade direkt från Francis Ford Coppolas film "Bram Stoker's Dracula".

Hur som helst gick allt bokstavligen åt helvete efter den här skivan... Ni har hört historien. Samoth och Faust hamnade i fängelse för diverse brott - i det första fallet rörde det sig om ett ideologiskt sådant, i det andra fallet tycks det snarare röra sig om förvirring. Dessutom råkade den nye basisten Tchort ut för en personlig tragedi. Bandet stod i spillror, resultatet av den snabbt förbrännande black metalmiljön de vistades i. Ett band med ungdomlig glöd tvingades växa upp alltför snabbt. När Samoth kom ut från fängelset var rörelsen förändrad - den hade "mognat" (d.v.s. stelnat, förlorat sina ideal, dött...).

Resten av Emperors "karriär" är inte mycket att orda om. Uppföljarna till "In the Nightside Eclipse" är mediokra verk, och i en vital genre vill man inte veta av mediokra företeelser.
      Vi väljer dock att hylla Emperor för den storhet de en gång besatt. Vi låter oss fortfarande begeistras av bandets sinnrika kompositioner, bländande keyboard- och gitarrsamarbete, Fausts intensiva trummor, Mortiis små episka formuleringar om naturens mörka krafter och Ihsahns demoniska stämma från forna dagar. Vi hyllar helt enkelt "det som en gång var"...

Det nyblivna Emperor-fanet uppmanar vi att söka bakåt! Idag kanske det är svårt att få tag på tidigt material, men såvitt vi vet kan man få tag på "Emperor"-EP:n på tillsammans med "Wrath of the Tyrant" på en CD. Med tidiga demos som "Ancient Queen" blir det svårare - men om du gärna vill få tag på sådana tidiga inspelningar kan du söka efter samlingsskivan "Nordic Metal - A Tribute to Euronymous" (Necropolis Records). Här finns två gamla inspelningar (med rätt sunkigt ljud).

Slutligen vill vi visa en viss likhet mellan Ihsahn (post-In the Nightside Eclipse) och en okänd tecknad figur - en bild som någon lagt upp på www.burzum.com's upload-sektion (vila i frid):

Copyright (c) 2001
-
Pure Fucking Armageddon